Jag har ju ändå kommit en bit på vägen och jag kommer att gå ner dom sista kilona såsmåningom, men det kommer bara att ta lite längre tid än vad jag hade tänkt. 2009 vägde jag över 80kg och bestämde mig att gå ner i vikt & på ett år hade jag gått ner 23kg. Sen gick jag upp den vikten när jag var gravid med Didrik, men innan jag blev gravid med tvillingarna så hade jag gått ner till den vikten jag väger nu. Jag gick upp lite i vikt under graviditeten med tvillingarna, men dom kilona har jag ju gått ner nu, så jag har bara ca 4-6 kg kvar att gå ner för att väga lika mycket som innan jag blev gravid med Didrik. =)

 

Jag peppar mig själv med att titta på före och efter bilder för att se hur långt jag faktiskt har kommit. Jag går ju inte runt och bär på lika mycket extravikt som jag har gjort. =)

 

 

 

Jag känner att jag vill vara singel för alltid just nu. Är så trött på att karlar är såna jävla svin. Jag tror fan att alla bra karlar är upptagna och det bara är dom spritfyllda, sexistiska, socialt handikappade skitstövlarna som är singlar. Bara för att kolla läget och se om någon intressant karl skulle kontakta mig, så skrev jag en kontaktannons på en sida på FB. Jag tog snabbt bort min kontaktannons för det var mest bara sexistiska och skitfula karlar som hörde av sig. Finns det inga singelkarlar som är vettiga och vill ha en seriös relation??? Blir så irriterad när jag hade skrivit bara några rader med några av karlarna så skriver dom och frågar om jag gillar sex eller om jag tycker om att prata om sex. Om jag bara ville ha en KK, så hade jag skrivit: JAG VILL KNULLA, GE MIG KUK! Jag är öppen och säger att jag bara vill knulla om det är det jag vill. Men jag vill inte bara ha någon att knulla med, jag vill ha en seriös relation. Men jag vill inte ha det med vem som helst, det måste vara någon jag trivs ihop med och som jag får känslor för och som får känslor för mig. Jaja, eftersom ingen som jag blir intresserad av blir intresserad av mig & dom som blir intresserade av mig vill jag inte ens vara vän med typ, så kommer jag nog vara singel forever. Men men jag har inga problem med att vara singel, det skulle bara vara trevligt att ha någon att mysa med & så. När jag skriver mysa menar jag mysa, alltså kramas, pussas, hålla om varandra och inte sex. Om jag bara vill ha sex, så är det ju bara att leta reda på någon att ligga med. Det är betydligt enklare än att hitta någon som bryr sig och tycker om mig & som jag känner likadant för.

 

Over and out...

 

Jag har haft mycket konstiga drömmar dom senaste veckorna. Jag har haft en del mardrömmar också, jag har i allmänhet sovit väldigt oroligt på senare tid och vaknat flera gånger under nätterna. För ett par veckor sen eller nåt sånt så drömde jag att jag av en slump träffade på mitt ex & han var däckad på nåt uteställe för han hade druckit för mycket. Och jag väckte honom och nästan slog ihjäl honom. Dom säger att drömmar brukar ha dolda budskap och det man drömmer är inte det som drömmer betyder och bla bla bla. Men jag tror faktiskt att en hel del drömmar reflekterar det som man verkligen tycker, tänker, känner. För jag vill faktiskt vissa dagar slå fanskapet på käften.

 

Inatt drömde jag att jag var gravid och att pappan var en kille i min bekantskapskrets. Risken att jag skulle ligga med den karln i dagens läge är väldigt extremt liten. Jag har legat med honom för flera år sen, men skulle inte vilja ligga med honom igen. Så risken att jag skulle få hans barn är väldigt liten. Så det är knappast en sanndröm... haha. Jag vet inte om drömmen betyder något överhuvudtaget.

 

Jag kommer inte ihåg alla drömmar jag har drömt på senare tid, men jag vet att jag har drömt en hel del skumma saker. Folk jag tänker mycket på brukar ofta vara med i mina drömmar på ett eller annat sätt.

 

Over and out....

 

För några år sen skrev jag på min blogg om att jag blir irriterad på folk som klagar på orten dom bor på, men dom tar aldrig itu med att göra något åt det och flyttar. Då var det några som tog åt sig som faaan och kommer med en massa undanflykter varför dom inte kan flytta. Om man verkligen vill flytta långt bort så gör man bara det, men jag tror inte att dom egentligen vill det och därför bor dom kvar.

 

Folk klagar på Askersund för att det snackas så mycket skit och det är så mycket rykten, men det snackas nog lika mycket vart man än flyttar. Skillnaden är nog att man inte känner någon, så det snackas inte om en själv. Men som sagt om folk verkligen vill bo någon annanstans, så skulle dom ta tag i och göra något åt saken. Jag bryr mig inte så mycket om det snackas om mig, så jag skulle aldrig vilja bo någon annanstans av den anledningen. Jag trivs jävligt bra i Askersunds kommun, jag har mina vänner & min familj här. Skulle jag flytta långt bort skulle jag bli jävligt ensam för jag har väldigt svårt för att lära känna nya människor. Men jag är inte en av dom som vill flytta någonstans. Jag trivs väldigt bra i Askersunds kommun och tycker det är fint & vackert. Jag känner mig hemma här... =)

 

Jag tänkte inte på någon speciell när jag skrev det för några år sen, jag tänkte på väldigt många människor som jag har träffat genom åren. Men ändå var det några som tog det väldigt personligt och trodde det var någon attack mot dom. Snacka om att ta åt sig i onödan... haha.

 

Over and out...

 

Jag har inte skrivit något i bloggen på ett tag nu. Det är inte för att jag inte har något att skriva, det är bara det att jag inte har haft varken lust eller ork att skriva något. Jag vet inte riktigt vad jag har tänkt att skriva om nu. Jag har hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om, men jag vet inte riktig vad jag egentligen vill dela med mig av just nu. Det är så mycket som pågår i mitt huvud, det är så rörigt i mina tankar ibland. Jag tänker så mycket hela tiden och vissa stunder önskar jag att jag vågade göra mer åt mina tankar än bara tänka.

 

Något som inte har med mina röriga tankar att göra, men som har med min brist på motivation att göra är min viktminskning. Den står jävligt still just nu, jag har under dom senaste veckorna pendlat mellan 68-70. Jag har inte haft så stor motivation till att äta nyttigt och har slarvat en hel del med kosten. Men men jag försöker få tillbaka motivationen för jag vill trivas bättre i min egen kropp och jag trivs bättre när jag väger mellan 58-62 kg. Jag har ju inte så många kilon kvar för att komma dit, så jag kommer att komma dit nån gång i år. Men det kommer ta lite längre tid än vad jag hade tänkt eftersom jag har haft en liten svacka.

 

Just nu känner jag att jag inte har ork eller energi att ha någon relation samtidigt som jag saknar att ha någon. Jag är hellre ensam för alltid än är tillsammans med någon jag inte är kär i. Jag vill att det ska klicka med någon och att det finns personkemi, stämmer inte det så är det ingen idé att lägga ner energi överhuvudtaget. Jag känner ibland att jag är jävligt kräsen, men samtidigt så är jag inte det. Jag har bara en jävla otur att för det mesta falla för karlar som inte faller för mig. Men men när jag minst anar det så kanske jag träffar på någon som gillar mig lika mycket som jag gillar honom. Jag kan ju alltid drömma om att det kommer hända i alla fall... haha.

 

Hur som helst så drömmar jag väldigt mycket just nu. Jag har många konstiga drömmar samtidigt som jag har en del drömmar som känns väldigt verkliga. Vissa drömmar önskar jag var på riktigt, men men får väl se vad som kommer att hända i framtiden. Time will tell the tale...

 

Puss & kram... <3

 

Det har varit en väldigt bra dag. Jag & pojkarna var på promenad ett par timmar på dan och sen var vi iväg & badade med mamma & Lennart på kvällen. Jag har varit mer aktiv idag än vad jag brukar vara nu för tiden. Jag är inte rädd för mycket, men jag är lite smått folkskygg och speciellt när jag knappt umgås eller träffar folk överhuvudtaget. Jag är inte rädd för spindlar, ormar, höjder, mörker, döden etc som många andra människor är rädda för. Jag tycker det är jobbigt att gå utan för dörren och träffa på folk. Jag går helst ut när jag vet att jag inte kommer att träffa på någon. Det har blivit mycket värre på senare tid eftersom jag inte jobbar något nu. När jag jobbar så träffar jag folk hela tiden och då känns det inte lika skrämmande. Ibland vill jag helst inte lämna lägenheten överhuvudtaget, men många gånger så kämpar jag emot dom känslorna och gör det i alla fall.

 

För det mesta sitter jag bara hemma ihop med mina barn och inte träffar någon annan människa. Det är aldrig någon som kommer och hälsar på mig & det är sällan någon som hör av sig till mig & vill hitta på något. Det är oftast jag som får ta kontakt med folk och då blir det inte så ofta som jag gör det. Jag känner mig väldigt ensam ibland.

 

Det har känts jobbigt nu på kvällen för jag har tänkt på Theodor och hans kalla lilla kropp i min famn. Det har snart gått 4 månader sen tvillingarna föddes och Theodor dog. Vissa stunder är jag orolig att även Eddie ska lämna mig. Jag blir orolig när han har sovit många timmar, jag är orolig att han inte ska andas när jag kollar till honom. Jag blir lika lättnad varje gång jag ser att han andas och fortfarande lever. Dessutom så tänker jag många gånger på vad som cirkulerar i huvudet på A. Om han ens bryr sig att han har förlorat ett barn, han har ju inte brytt sig om att träffa Eddie som lever. Eddie är snart 4 månader och A har aldrig träffat honom. Antingen så bryr han sig inte eller så sitter han väl & tycker synd om sig själv. Hur som helst har han inte skrivit något till mig varken om Theodor eller Eddie. Nu har jag inte hört något ifrån honom på över 2 månader. Han är bra lustig, han skickar vägbeskrivningar till sitt nya hem och sen hör han inte av sig på flera månader. Jag skulle inte skicka vägbeskrivningar till mitt hem till någon jag inte vill ha kontakt med.

 

Jag läser en bok på kvällarna. När jag läste att flickan som har varit med om en traumatisk upplevelse kysser pojken som har umgåtts med henne nästan varje dag sen händelsen så började jag gråta. Han kysste henne tillbaka och hon frågade om hon kunde lägga sig bredvid henne i sängen och han la sig bredvid henne i sängen & höll om henne. Då kände jag mig så ensam och bara önskade att jag hade någon som tycker om mig & vill ligga & hålla om mig.

 

För det mesta så mår jag väldigt bra och saker & ting flyter på väldigt bra. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för att jag har varit med om så mycket skit dom senaste månaderna & att jag är ensam med 2 småbarn. Det känns som om folk tittar på mig med en viss blick och tycker synd om mig för att jag är själv med Didrik & Eddie. Det går faktiskt väldigt bra att vara själv med dom. Jag skaffar barnvakt ibland för att kunna komma ut och dricka lite med vänner. Folk kan tycka att det är fel, men det skiter jag i. Jag måste få komma ut och ha kul, få en möjlighet till att kanske träffa på någon karl som är värd mig. Det där med att nätdejta är inte riktigt min grej. Jag är nog lite gammalmodig och tycker bättre om att träffa på folk i verkligheten. Och jag får lite mer mod till att göra det när jag dricker tyvärr. Jag har inte bråttom att träffa någon, men jag saknar mys & gos och att ha någon att prata med på kvällarna.

 

Over and out...

 

Jag känner att jag är i en liten svacka just nu. Jag känner mig trött, seg, smådeppig och inte alls motiverad till någonting. Jag har gått ner ca 6kg sen jag kom hem från sjukhuset för ca 3 månader sen, men just nu känner jag mig så sugen på att bara äta en massa skräp... haha. Får se om jag går ner nåt denna vecka eller inte. Om jag inte går ner i vikt, så hoppas jag att jag i alla fall inte går upp i vikt och står still på 69kg. Jag börjar känna mig smalare och ser smalare ut, jag kommer i en del kläder som jag inte har kunnat ha på mig på länge. Så jag vill inte sabba det hela och gå upp i vikt, så jag måste skärpa mig och tänka på vad jag äter.

 

Dessutom har jag känt mig rätt så ensam på senare tid. Jag önskar ibland att folk skulle höra av sig till mig och säga att dom vill komma & hälsa på mig. Men om jag vill umgås med folk, så får nog jag allt åka hem till dom för det är tydligen ingen som hittar hit... haha. Vissa av mina vänner har inte körkort, så jag förstår att dom tycker det är lättare att jag kommer till dom. Men inte ens dom som har körkort har lust, tid eller sånt för att komma & hälsa på mig. Jag har alltid haft lite svårigheter med kontakten med människor och det blir värre & jobbigare att ta kontakt med folk när jag inte träffar så mycket folk överhuvudtaget. När jag jobbar, så träffar jag massor med människor hela dagarna & då är det lättare att ta kontakt med andra människor & umgås med andra. Just nu känns det svårt och jobbigt att försöka ta kontakt med folk. Men det är inte så många som bryr sig om att ta kontakt med mig heller tyvärr... suck.

 

Jag har också känt att jag vill ha närhet och kärlek. Jag saknar att ha någon att mysa med, men jag vill inte ha vem som helst. Jag är hellre singel och ensam än tillsammans med någon jag inte vill vara tillsammans med eller som bara är tillsammans med mig för att dom inte kan få någon annan. Jag kanske hittar någon snygg, sexig, trevlig, charmig, mysig karl någon gång i framtiden. Det märks väl, men som det känns just nu så kommer jag vara forever alone. Jag känner mig för kräsen för att någonsin vara i en relation igen... haha.

 

Puss & gos...

 

Jag har massor jag skulle vilja skriva om i bloggen, men just nu har jag varken tid, ork eller motivation till att skriva i bloggen. Jag kan enbart skriva i bloggen när Didrik sover eller inte är hemma. Det går inte att sitta vid datorn när han är hemma och vaken för då trycker han på varenda knapp på tangentbordet. Så det finns inte mycket tid och utrymme till att skriva i bloggen. För oftast när han är på dagis har jag en del andra saker att göra eller så känner jag bara för att vila & ta det lugnt en stund. Och när han har lagt sig på kvällarna är jag så trött, så jag orkar oftast inte göra så mycket och jag försöker att göra viktigare saker som att plocka ur diskmaskin och sånt.

 

Ibland skulle det vara jävligt skönt att ha en pappa till mina barn. Men jag kan inte tvinga karljäveln att ta sitt ansvar och jag vill inte göra det. Jag vill att han frivilligt ska umgås med sina barn. Men han bryr sig inte om dom överhuvudtaget just nu. Jag har inte hört ett ljud från honom på ca 2 månader. Det är synd att han gör som han gör. Han är en bra pappa när han är närvarande, men han verkar tycka bättre om att vara en frånvarande pappa tyvärr. Om han gör så här för att han själv mår dåligt då borde han inse att han måste söka hjälp. Han kan inte fortsätta på det är viset, han bara flyr och sticker huvudet i sanden istället för att ta tag i saker. Han vandrar runt i en ond cirkel för han dricker för att han mår dåligt & försöker fly från verkligheten, men när han nyktrar till mår han ännu sämre eftersom han har behandlat folk som skit, saker han försöker fly ifrån har blivit ännu värre etc och då börjar han dricka igen. Jag hoppas att han en dag inser att det livet han lever inte är bra för honom och folk runt omkring honom. Han behöver jobba med sig själv och ta itu med vad det är som får honom att må dåligt och få ångest etc. För så länge han inte mår bra psykiskt och flyr så fort han tycker det blir för mycket, så kommer han inte kunna ha någon hälsosam relation varken till sina barn eller någon annan.

 

Jag har lovat att jag ska lägga upp före och efter bilder från viktminskning. Men jag tänkte att jag ska göra det när jag har gått ner ca 10 kg, så man verkligen ser skillnaden. Jag har gått ner ca 5-6kg nu och jag tycker inte att det syns så stor skillnad på bilderna. Jag vill att skillnaden verkligen ska synas ordentligt. Så det blir nog inga bilder förens i slutet av sommaren eller nåt sånt. Jag går ner ca 2kg i månaden, för jag går oftast ner ca ett halvt kilo i veckan.

 

Over and out...

 

Jag känner att jag skulle behöva rensa och göra mig av med en massa saker. Jag rensade bort lite papper och städade upp lite i ena bokhyllan i vardagsrummet idag. Men jag skulle vilja slänga, ge bort, sälja och helt enkelt göra mig av med en massa grejer jag inte behöver & inte använder mig av. Jag skulle vilja bli lite mer minimalistisk och inte ha så mycket saker överallt. Men det värsta är att det är så svårt att göra sig av med saker även fast jag inte vill ha dom kvar eller vill ha dom kvar fast dom bara ligger & samlar damm. Jag tycker det är svårt att göra mig av med saker som jag har fått i present även fast jag det är grejer som bara ligger och samlar damm.

 

Jag skulle behöva ta några dagar då jag bara rensar bort saker utan att tänka för mycket på att såra någon eller att det kan vara bra att ha fast jag säkerligen aldrig kommer att använda grejerna. Jag har blivit bättre på att slänga bort saker jag aldrig använder och som mesta dels har legat i en garderob eller ett förråd. Men jag skulle behöva bli ännu bättre på att göra mig av med saker. Jag tycker att det är så trist att försöka att sälja saker, men samtidigt tycker jag det är tråkigt att slänga bort saker som andra kan ha användning för. Så jag borde försöka att samla ihop saker som jag vill bli av med och skänka bort dom istället.

 

Men det värsta är att jag vet inte när jag ska få tid till att fixa med det hela. Jag får inte mycket gjort när Didrik är hemma & vaken, han är ju både högt & lågt. Jag kallar honom för lille herr klåfinger just nu, för han är tamejfan på allt som han inte ska röra. Så om det ska bli något gjort så får jag nog skaffa barnvakt, annars kommer jag inte att komma så långt med nånting.

 

Jag skulle dessutom behöva undersöka lite vad A har för något i förrådet, så jag kan skänka bort skiten. Det finns flera jackor i ena förrådet och i andra tror jag att det är typ verktyg & sådant. Jag måste kolla igen vad som är i det förrådet, det är flera månader sen jag kollade i det förrådet eftersom det bara är hans jävla skit i det. Jag får väl ta och skänka bort hans kläder också. Finns bla oanvända strumpor som jag har köpt till honom som han aldrig hann använda innan han drog. Jag har en svart sopsäck med hans kläder plus några småpåsar med typ deodoranter, after shave, rakapparat, mobiler etc. Dessutom finns det en soffa i Didriks rum som är hans som bara står i vägen, så den ska bort. Jag får slänga ut den, men jag hade inte brytt mig om att få hans tillåtelse till att göra det. När Eddie ska börja sova i samma rum som Didrik då måste soffan bort, så Eddies säng får plats. Han verkar ju inte sakna något av det som finns här eftersom han inte har visat sig på snart 6 månader. Jag har inte hört något från honom på ca 1 1/2 månad, han skiter i att svara i telefon. Han svarar varken på sms eller när jag ringer. Jag skriver bara att jag tycker att han ska träffa sina barn. Men det verkar han inte bry sig om. Jaja, det är hans förlust, det är han som går miste om att se sina barn växa upp.

 

Over and out...

 

Batterierna till vågen kom idag, så jag har kunnat vägt mig ändå. Jag väger 69,8kg idag, så jag väger under 70kg. Det känns inte som jag har så mycket att gå ner nu när jag har passerat 70. Det känns skönt att väga under 70 igen. Det går sakta, men säkert framåt. Jag får lägga upp före och efter bilder sen när jag har tagit lite nya bilder som jag kan jämföra med dom gamla.

 

Over and out...

 

Jag såg ett inlägg på FB igår om en mamma som gav sina ungar nudlar och flingor medan hon själv åt kalla kokta potatisar med bearnaisesås. Jag kommenterade då att jag gör den mesta maten i ugnen för då sköter sig maten själv. Då svarade hon att hon ibland önskar hon hade 10 min att ens slänga något i en form eller hinna värma ugnen. Jag har inte tid att stå någon längre tid i köket eftersom jag måste hålla kolla på Didrik för han river ner och klättrar på allt han ser. Men jag har ändå tid att värma ugnen och lägga mat i en form. Det handlar om planering, se till att sätta igång ugnen en stund innan det är dags med maten. Sen är det bara att lägga något i en form och ställa äggklockan. Det är hur enkelt och smidigt som helst, det borde dom flesta innan med.

 

 

 

 

 

Jag har läst en hel del dom senaste månaderna om att folk är trötta på träningshets, gå ner i vikt och komma i samma form som innan graviditet. Dom lägger upp bilder på hur man ser ut efter en graviditet och vill visa verkligheten att man har bristningar, slapp hud etc. Och att man inte ska ha så bråttom med att gå ner i vikt och komma form, att man bara ska njuta av att vara mamma.

 

Jag blir inte påverkad av att se artiklar, bloggar etc om att man ska komma i samma form som innan graviditet och sånt. Jag vill gå ner i vikt för min egen skull och mina barns skull. Jag vill gå ner i vikt för att kunna komma i mina kläder, må bra och orka mer. Just nu mår jag skit så fort jag öppnar garderoben och inte kan komma i dom kläder jag vill ha på mig. Jag kommer må bättre och trivas bättre i min egen kropp när jag kan ta på mig vilket plagg som helst som hänger i min garderob. Dessutom så kommer jag orka mer och må bättre i allmänhet när jag har blivit av med mina extrakilon. Då kommer jag vara en bättre mamma för jag kommer vara gladare och ha mer energi. Men jag försöker inte att gå ner i vikt så fort som möjligt och att jag ska nå min målvikt typ på en gång. Jag ser till att äta mindre kalorier än vad jag gör av med, äter några 100 kalorier mindre varje dag. Jag tränar inget och tänker inte börja träna heller. Jag måste försöka att komma igång med att röra mer på mig, gå på mer promenader. Men jag känner mig så trött och orkeslös för det mesta just nu, så jag har inte riktigt motivationen till det i dagsläget. Eddie har börjat sova längre tid på nätterna nu, så snart så sover han nog hela nätterna. Då kommer jag också att få sova hela nätterna och då kommer jag bli piggare och gladare. Så jag får ta itu med att motionera när jag får mer sömn.

 

Jag bryr mig inte om andra som har fått barn vill gå runt med sina extrakilon i flera år eller trivs med att inte komma i gamla kläder & sånt. Jag vill trivas med mig själv och därför går jag ner mina extrakilon nu & inte om flera år. Jag gör det för min skull och inte för att man ska komma i form efter graviditet så fort som möjligt. Jag får inte ångest och mår dåligt att andra är i form snabbare än mig, jag tar det i min takt och gör på det sättet som känns bäst för mig. Det kommer ta några månader innan jag har nått min målvikt, jag går inte ner mer än cirka ett halvt kilo i veckan och jag har runt 10 kg att gå ner. Andra får göra som dom vill, men dom kan inte komma & klaga 10 år efter att dom har fått sina barn att dom har sina gravidkilon kvar när dom inte har gjort ett skit åt att bli av med dom.

 

Här är bilder på min viktnedgång efter min första graviditet:

 

Idag så har det varit både en bra dag och en dåligt dag. Jag har i allmänhet känt mig lättirriterad på grund av brist på sömn & värmen som har gjort mig ännu mer matt i kroppen. Men samtidigt så har det också varit en bra dag. En sak har löst sig som jag inte behöver tänka så mycket mer på just nu. Jag har varit duktig med att äta nyttigt och druckit mycket vatten idag. Förhoppningsvis kommer jag nå ett av mina delmål på fredag och det är att väga under 70 kg. Men det märks hur det blir, jag är glad så länge jag inte går upp i vikt. Jag står hellre still i vikt en vecka än går upp 100 gram eller mer.

 

Det har känts lite skumt dom senaste dagarna. Jag har tänkt alldeles för mycket på gamla minnen och ibland önskat att jag kunde gå tillbaka i tiden. Men samtidigt trivs jag rätt så bra med mitt liv nu också, jag har ju mina fina pojkar som jag inte hade för ett par år sedan. Life goes on...

 

Peace & love...

 

 

 

En del kanske undrar varför jag har börjat blogga igen efter att inte ha bloggat på väldigt länge. För mig är det lite terapi att blogga, det känns skönt att skriva ner saker & ting som jag tänker på och dela med mig av mina tankar & lite grann om mitt liv. En del kanske tycker att jag delar med mig för mycket, men jag är en väldigt öppen person. Jag har inte så mycket hemligheter och jag har inga problem med att skriva om vissa saker som tex sex, relationer, döden etc. Det är mycket som jag inte skriver i bloggen och som jag inte kommer att skriva om i bloggen. Jag kommer inte skriva så mycket om mina barn eller lägga ut några bilder på dom. Jag älskar dom över allt annat på denna jord, men jag behöver inte lägga ut en massa på dom hela tiden för det eller så är det för att jag älskar dom så mycket som jag inte vill att dom ska finnas ute på nätet förens dom själva kan bestämma att dom vill det.

 

Jag har till och från också skrivit vanlig dagbok som ingen annan än jag får läsa. Där skriver jag ner mer detaljer och mer privata saker, men jag har inte skrivit i dagboken på jättelänge nu. Jag vill försöka att skriva mer i dagboken, men det blir inte av. Jag har inte ork eller tid till att sätta mig ner & skriva. Jag glömmer ofta bort att jag har tänkt att skriva i dagboken. Jag måste försöka att komma ihåg att skriva i dagboken, för det är kul att läsa igenom senare i livet. Jag tycker det är kul att läsa det jag skrev för flera år sedan.

 

En stor anledning till att jag inte har bloggat så mycket under en period är att karln jag var tillsammans med gillade inte att jag bloggade och tyckte att det bara var fjortisar som bloggar. Det lustiga är ju att det till och med finns en tant som är över 100år som bloggar. Så det är inte bara fjortisar som bloggar. Men han kanske tycker så eftersom han är så hemlig av sig och inte delar med sig av sina känslor & tankar ens till sina nära & kära.

 

Over and out...