Jag saknar Lizzie, men ändå inte. Jag vet att vi innan alla bekymmer hade börjat glidit ifrån varandra. Jag saknar dom roliga och knasiga stunderna. Jag saknar henne när jag tänker på allt roligt som vi har hittat på. Jag vet att vi skulle kunna ha så roligt igen, om vi bara lägger en massa skit bakom oss och går vidare. Jag har gjort mina misstag och jag skulle ta tillbaka det om jag kunde. Men tyvärr så går inte det. Ingen är perfekt, man får leva med att alla gör vi våra misstag. Man får bearbeta saker och ting & gå vidare. Jag tänker inte sitta och ångra saker jag har gjort. Det mår jag inte bra av. Jag accepterar att saker och ting inte har blivit som man har tänkt och lägger det bakom mig. Jag har lagt allt bakom mig, jag hoppas att Lizzie också kan göra det.

Jag blev sårad när hon skrev att jag aldrig mer skulle kontakta henne. Hon bara kastade vänskapen i sjön istället för att försöka lösa saker och ting. Så jag antar att hon betyder mer för mig än vad jag någonsin betyde för henne. Hade hon gjort nåt som jag inte gillade så hade jag förlåtit och lagt det bakom mig efter ett litet tag. Jag kan inte gå runt och vara arg på nån i en evighet. Är det folk jag bryr mig om så förlåter jag dom även om dom har sårat mig djupt. Jag har nyligen blivit kompis igen med någon som kallar mig för lögnare fast att det är hon som ljuger. Jag orkar inte hålla på och vara osams. Det mår man bara dåligt av. Jag försöker att ordna upp saker och ting. Men det är inte alltid man lyckas.

Jag hoppas att hon förstår att det är bättre att forgive and forget än att gå runt och vara arg. Shit happens when you party naked!

Puss puss