Jag tycker att det är så jobbigt att inte veta hur jag ska göra. Jag tänker och drömmer om en viss person hela tiden. Samtidigt som jag vill ha honom, så vill jag bara glömma honom. Men är det meningen att det ska bli vi, så blir det väl det så småningom i såna fall. Time will tell the tale... Jag har inte haft så här starka känslor för någon på väldigt väldigt länge. Jag har ju tyckt om den här personen lite till och från under dom senaste åren. Men känslorna känns så mycket starkare nu än vad dom har gjort förut. För några veckor sen var jag alldeles skakig och nervös bara jag tänkte på personen. Jag fattar inte att jag är så nervös i hans närhet. Jag känner mig faaan som en liten fjortis eller nåt. Jag måste faaan ta och göra nåt åt saken nu. Men jag vågar inte riktigt höra av mig för jag är rädd för vad som skulle hända då. Jag vill att han ska höra av sig till mig. Men det verkar det inte som om han kommer att göra. Han vet ju om en massa dumheter som jag har gjort i det förflutna, men han är ju inte bättre själv. Så jag tycker inte att han kan döma mig för saker som jag har gjort.

Jag är en väldigt ärlig och öppen person, så jag kommer aldrig att ljuga för honom. Jag kommer att vara totalt ärlig om saker som jag har gjort. Jag brukar oftast berätta mer än vad folk brukar vilja höra. Jag står för saker som jag har gjort, jag tänker inte ljuga eller dölja något.

Jag måste vara modig och våga känner jag nu. Men jag är ju värsta fegisen ibland. Jag känner just nu att det enda sättet för mig att komma över honom är att han ber mig dra åt helvete och att han inte vill ha nåt med mig att göra. Men det lustiga är att han inte gör det, så han kanske inte är så anti mot mig som jag tror att han är. Det bästa vore ju att bara säga vad jag känner, men jag vågar inte. Jag är så rädd för vad han säger tillbaka. Jag har ingen aning om vart jag har honom någonstans, han är lite skum ibland. Han är lite hemlig av sig.

Puss puss...