Igår kväll kändes det som om jag hade feber eller nåt. Jag kände mig alldeles varm och konstig. Så jag gick och la mig ganska tidigt fast att jag inte börjar jobba förens kl.14 idag. Imorse när jag vaknade hade det gått över, men jag känner mig rätt så trött idag. Men jag piggnar väl till bara jag kommer igång och jobbar. Jag får hoppas att jag inte blir sjuk eller nåt nu. Jag har inte tid att vara sjuk, jag ska jobba så mycket just nu. Tydligen så har vi fått för mycket plustimmar under sommaren för att det var nåt fel i schema programmet, så nu har jag massa mer minus än vad jag hade förut. Så jag kommer inte att få lika mycket plus efter allt jobbande som jag trodde att jag skulle få. Men jag kommer ändå ligga på plus när jag har jobbat alla extra turer som jag har tagit på mig. Jag kommer säkert att jobba ihjäl mig eller kanske inte. Jag är ung och orkar med det, så det går nog bra.  

Samtidigt som jag mår bra & är lycklig, så mår jag dåligt & är olycklig. Jag måste ta itu med en del saker under dom närmsta månaderna. Jag kan inte leva i ovisshet, jag måste vara modig och våga gör det som jag vill göra. I just need to say what I feel. Vad som än händer så överlever jag ju, det har jag ju alltid gjort. Jag klarar det mesta bara jag tar itu med det. Min pappa sa för många år sen att jag inte är rädd för nåt, men det är jag ju. Men jag vågar nog göra det mesta, jag har ju allt att vinna och inget att förlora. För man kan ju inte förlora om man inte har nåt från början. Just nu har jag ju inget, så det är ju bara att satsa och hoppas att man vinner.

Eftersom jag jobbar så mycket just nu, så orkar jag inte engagera mig allt för mycket just nu. Jag får ta itu med det när det har lugnat ner sig och jag har mer tid. Dessutom så ser jag ju lite hur det är med allt annat runt omkring ett tag också, så jag vet om det är någon idé eller inte. Timing är allt, men på något sätt verkar det som om det alltid är fel timing.

Puss puss...