Det känns lite som om en del har glömt bort att jag existerar. Men jag kan ju bara säga att det är deras förlust och inte min. Vill dom inte umgås med mig, så vill inte jag umgås med dom heller. Det finns ju en del av dom som jag inte är så intresserad av att ha så mycket kontakt med i alla fall. Jag tänker inte tjata på folk om att vi ska hitta på nåt. Prioriterar dom inte att hitta på nåt med mig ibland, så vill dom nog inte ha nåt med mig att göra.

Jag har funderat på en del saker på senare tid. Jag har slutat att umgås med en del som jag inte orkar med att umgås med längre. Men jag har inte berättat det för dom att jag inte vill umgås med dom längre. Jag har inte hört av mig till dom, men det lustiga är att dom inte har hört av sig till mig heller. Så det var garanterat det rätta att inte vilja ha kontakt med dom längre, med tanke på att dom inte ville umgås med mig heller. För om dom var rädd om vänskapen med mig och absolut inte ville förlora mig som vän så hade dom ju ändå hört av sig. Det betyder ju att våran vänskap inte betydde ett skit för dom, så jag har ju gjort rätt. För jag vill inte ha vänner som inte gillar mig och inte vill umgås med mig. Det är inga riktiga vänner, det är bara folk som umgås med en i brist på riktiga vänner. Jag tänker inte umgås med nån som bara vill umgås med mig när dom känner sig ensamma.

Jag är väldigt mycket ensam för tillfället för att jag har valt att rensa bort folk från mitt liv. Men jag mår bättre av att vara själv än att umgås med en massa pack. Jag vill umgås med folk jag litar på och som jag verkligen gillar. Jag är trött på folk som bara ljuger och snackar en massa bullshit hela tiden. Jag vet flera som säger en sak, men gör tvärtemot hela tiden. Jag stör mig rätt så mycket på folk som säger att dom vill en sak, men visar att dom vill ha det som är så extremt långt ifrån. T.ex. säger att dom inte vill ha uppmärksamhet, men dom vill ha massor med uppmärksamhet och stör sig på om någon annan får uppmärksamheten istället.

Jag vet själv att jag är lite dubbel just nu, men ändå inte. Jag trivs bra med att vara för mig själv när jag är ledig för jag umgås med folk hela tiden när jag jobbar. Men ibland så känner jag att det skulle vara kul om någon hörde av sig ibland. Telefonen är jävligt tyst nu för tiden, det känns som om dom vänner jag har kvar glömmer bort mig. Jag hör av mig så fort jag kan, men dom hör av sig jävligt sällan. Jag hör inte av mig så mycket när jag jobbar, men då har jag så mycket annat för mig.

Jag tyckte att det var lite kul att telefonen gick hett i lördagskväll när jag bara var hemma och tog det lugnt. Telefonen brukar bara gå hett under helger som jag är ute och dricker. För då har man kontakt med alla jävlar som man ska festa med... haha. Det är kul att nån tänker på mig ibland.

Jag är rätt så trött på att folk enbart vill umgås om alkohol är inblandat. Jag börjar nog bli gammal för jag tycker inte att det är lika roligt att festa som jag tyckte förr. Jag tycker att det kan vara roligare att hitta på nyktra aktiviteter istället. Jag har oftast inte lika roligt när jag festar nu för tiden som jag hade förr.

Men nästa helg blir det att festa en del... =) Sen blir det inte att festa nåt förens jag ska fira min födelsedag. Jag blir ju gammal om en månad, jag kommer inte att vara i 20-årsåldern längre. Men man är ju inte äldre än vad man känner sig. Och känner mig som om jag är i 20-25 årsåldern fortfarande. Jag ser inte ut att vara äldre än 25 eller nåt sånt heller. Det var ju inte många månader som det var flera som trodde att jag var 22-23 år.

Puss puss...