Jag tycker att folk av det manliga könet är jävligt lustiga. Ena stunden kan dom verka intresserad, nästa stund undrar dom varför jag hör av mig. Andra blir intresserade av mig fast att dom knappt känner mig och jag vet inte vad jag känner. Andra är liksom been there done that and I'm not going back. Jag har en del starka åsikter ibland och en av dom är att har man gjort slut så är förhållandet slut. Jag förstår mig inte på folk som håller på och velar fram och tillbaka. Antingen är man tillsammans eller så är man det inte. Bestäm er! Det är en sak om det gått flera år sen man var tillsammans och blir tillsammans igen, då har det ju hänt en del grejer. Men går det bara ett par dag eller veckor, så har ju knappast saker och ting förändras. Funkar det inte första gången så funkar det antagligen inte den andra eller tredje gången heller.

Jag trivs jävligt bra med att vara singel och letar inte direkt efter nån. Men skulle jag träffa nån som gillar mig och jag gillar honom så är det bara ett plus i kanten. Men jag tänker inte flytta ihop med någon, jag trivs jävligt bra med att bo själv. Det kommer dröja ett bra tag innan jag får för mig att bo ihop med någon, jag trivs nog bättre med att vara särbo.





Puss puss...