Batterierna till vågen kom idag, så jag har kunnat vägt mig ändå. Jag väger 69,8kg idag, så jag väger under 70kg. Det känns inte som jag har så mycket att gå ner nu när jag har passerat 70. Det känns skönt att väga under 70 igen. Det går sakta, men säkert framåt. Jag får lägga upp före och efter bilder sen när jag har tagit lite nya bilder som jag kan jämföra med dom gamla.

 

Over and out...

 

Jag såg ett inlägg på FB igår om en mamma som gav sina ungar nudlar och flingor medan hon själv åt kalla kokta potatisar med bearnaisesås. Jag kommenterade då att jag gör den mesta maten i ugnen för då sköter sig maten själv. Då svarade hon att hon ibland önskar hon hade 10 min att ens slänga något i en form eller hinna värma ugnen. Jag har inte tid att stå någon längre tid i köket eftersom jag måste hålla kolla på Didrik för han river ner och klättrar på allt han ser. Men jag har ändå tid att värma ugnen och lägga mat i en form. Det handlar om planering, se till att sätta igång ugnen en stund innan det är dags med maten. Sen är det bara att lägga något i en form och ställa äggklockan. Det är hur enkelt och smidigt som helst, det borde dom flesta innan med.

 

 

 

 

 

Jag har läst en hel del dom senaste månaderna om att folk är trötta på träningshets, gå ner i vikt och komma i samma form som innan graviditet. Dom lägger upp bilder på hur man ser ut efter en graviditet och vill visa verkligheten att man har bristningar, slapp hud etc. Och att man inte ska ha så bråttom med att gå ner i vikt och komma form, att man bara ska njuta av att vara mamma.

 

Jag blir inte påverkad av att se artiklar, bloggar etc om att man ska komma i samma form som innan graviditet och sånt. Jag vill gå ner i vikt för min egen skull och mina barns skull. Jag vill gå ner i vikt för att kunna komma i mina kläder, må bra och orka mer. Just nu mår jag skit så fort jag öppnar garderoben och inte kan komma i dom kläder jag vill ha på mig. Jag kommer må bättre och trivas bättre i min egen kropp när jag kan ta på mig vilket plagg som helst som hänger i min garderob. Dessutom så kommer jag orka mer och må bättre i allmänhet när jag har blivit av med mina extrakilon. Då kommer jag vara en bättre mamma för jag kommer vara gladare och ha mer energi. Men jag försöker inte att gå ner i vikt så fort som möjligt och att jag ska nå min målvikt typ på en gång. Jag ser till att äta mindre kalorier än vad jag gör av med, äter några 100 kalorier mindre varje dag. Jag tränar inget och tänker inte börja träna heller. Jag måste försöka att komma igång med att röra mer på mig, gå på mer promenader. Men jag känner mig så trött och orkeslös för det mesta just nu, så jag har inte riktigt motivationen till det i dagsläget. Eddie har börjat sova längre tid på nätterna nu, så snart så sover han nog hela nätterna. Då kommer jag också att få sova hela nätterna och då kommer jag bli piggare och gladare. Så jag får ta itu med att motionera när jag får mer sömn.

 

Jag bryr mig inte om andra som har fått barn vill gå runt med sina extrakilon i flera år eller trivs med att inte komma i gamla kläder & sånt. Jag vill trivas med mig själv och därför går jag ner mina extrakilon nu & inte om flera år. Jag gör det för min skull och inte för att man ska komma i form efter graviditet så fort som möjligt. Jag får inte ångest och mår dåligt att andra är i form snabbare än mig, jag tar det i min takt och gör på det sättet som känns bäst för mig. Det kommer ta några månader innan jag har nått min målvikt, jag går inte ner mer än cirka ett halvt kilo i veckan och jag har runt 10 kg att gå ner. Andra får göra som dom vill, men dom kan inte komma & klaga 10 år efter att dom har fått sina barn att dom har sina gravidkilon kvar när dom inte har gjort ett skit åt att bli av med dom.

 

Här är bilder på min viktnedgång efter min första graviditet:

 

Idag så har det varit både en bra dag och en dåligt dag. Jag har i allmänhet känt mig lättirriterad på grund av brist på sömn & värmen som har gjort mig ännu mer matt i kroppen. Men samtidigt så har det också varit en bra dag. En sak har löst sig som jag inte behöver tänka så mycket mer på just nu. Jag har varit duktig med att äta nyttigt och druckit mycket vatten idag. Förhoppningsvis kommer jag nå ett av mina delmål på fredag och det är att väga under 70 kg. Men det märks hur det blir, jag är glad så länge jag inte går upp i vikt. Jag står hellre still i vikt en vecka än går upp 100 gram eller mer.

 

Det har känts lite skumt dom senaste dagarna. Jag har tänkt alldeles för mycket på gamla minnen och ibland önskat att jag kunde gå tillbaka i tiden. Men samtidigt trivs jag rätt så bra med mitt liv nu också, jag har ju mina fina pojkar som jag inte hade för ett par år sedan. Life goes on...

 

Peace & love...

 

 

 

En del kanske undrar varför jag har börjat blogga igen efter att inte ha bloggat på väldigt länge. För mig är det lite terapi att blogga, det känns skönt att skriva ner saker & ting som jag tänker på och dela med mig av mina tankar & lite grann om mitt liv. En del kanske tycker att jag delar med mig för mycket, men jag är en väldigt öppen person. Jag har inte så mycket hemligheter och jag har inga problem med att skriva om vissa saker som tex sex, relationer, döden etc. Det är mycket som jag inte skriver i bloggen och som jag inte kommer att skriva om i bloggen. Jag kommer inte skriva så mycket om mina barn eller lägga ut några bilder på dom. Jag älskar dom över allt annat på denna jord, men jag behöver inte lägga ut en massa på dom hela tiden för det eller så är det för att jag älskar dom så mycket som jag inte vill att dom ska finnas ute på nätet förens dom själva kan bestämma att dom vill det.

 

Jag har till och från också skrivit vanlig dagbok som ingen annan än jag får läsa. Där skriver jag ner mer detaljer och mer privata saker, men jag har inte skrivit i dagboken på jättelänge nu. Jag vill försöka att skriva mer i dagboken, men det blir inte av. Jag har inte ork eller tid till att sätta mig ner & skriva. Jag glömmer ofta bort att jag har tänkt att skriva i dagboken. Jag måste försöka att komma ihåg att skriva i dagboken, för det är kul att läsa igenom senare i livet. Jag tycker det är kul att läsa det jag skrev för flera år sedan.

 

En stor anledning till att jag inte har bloggat så mycket under en period är att karln jag var tillsammans med gillade inte att jag bloggade och tyckte att det bara var fjortisar som bloggar. Det lustiga är ju att det till och med finns en tant som är över 100år som bloggar. Så det är inte bara fjortisar som bloggar. Men han kanske tycker så eftersom han är så hemlig av sig och inte delar med sig av sina känslor & tankar ens till sina nära & kära.

 

Over and out...

 

Idag har jag varit ledsen och gråtit några gånger utan egentligen vetat varför plus att jag har haft anledning att gråta. Jag känner mig så löjlig, jag satt och grät när folk dog på "Emmerdale" idag. Jag brukar sällan gråta när jag ser på film eller serier. Jag fick papper idag om att Theodor har blivit begravd i minneslund. Det känns tungt att tänka på att jag har förlorat ett barn. Jag mår bra för det mesta, men ibland så blir det jobbigt. Livet går vidare och jag kan inte förändra saker & ting. Det är mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud vissa dagar.

 

Imorgon är en annan dag och kanske en annan sinnesstämning. Det märks imorgon...

 

Vissa dagar saknar jag att ha någon att mysa med, umgås med & helt enkelt ha sex med. Jag vet inte om jag är redo för att gå in i en ny relation just nu. Men samtidigt så vet jag ju aldrig när jag träffa på någon som jag blir förälskad i, som blir förälskad i mig. Det kan ju hända när man minst anar det. Men med min tur så kommer det nog att dröja väldigt väldigt länge innan jag hittar någon som jag tycker om som har känslor för mig.

Som jag har skrivit förut, så har jag alltid oturen att falla för karlar som inte tycker om mig på samma sätt. Eller att det är karlar som faller för mig som jag inte tycker om på det sättet. Mitt ex är ju ett undantag, men samtidigt vet jag inte om han verkligen älskade mig eller om han bara älskade att ha någon att ligga med. För han tycker att det viktigaste i en relation är sex och det spelar inte så stor roll om allt annat är skit bara sexet är bra och regelbundet. För mig är det viktigt att annat funkar i relation för att jag ska vilja och vara sugen på sex. Om jag är sur, irriterad och arg hela tiden på karln jag är tillsammans med, så är jag inte ett dugg sugen på att ligga med honom. Så var det i slutet av relationen plus att jag hade jävligt ont på grund av graviditeten. Så jag får en känsla av att han aldrig kom tillbaka för att han ville ha sex och hittade någon annan att ha sex med. Men det spelar inte så stor roll för jag var inte så sugen på att vara i en relation med honom längre. Jag var rätt så trött på hans beteende innan han stack och jag kunde inte lita på honom längre. Jag tycker att det är viktigt att man kan lita på den man är tillsammans med.

Jag börjar känna av att jag inte har haft sex på ett tag. Jag har verkligen sexbrist just nu. Jag skulle typ kunna bli tänd på en ananas... hehe. Nu när jag inte är gravid eller har ont, så känner jag mig verkligen sugen på sex igen. Men jag vill inte ha sex med vem som helst, jag vill inte bara att nåt engångsligga. Det bästa skulle vara om jag hade sex med någon jag redan har haft sex med för då blir det ju inte ett engångsligg eftersom jag redan har haft sex med personen en eller flera gånger... haha. Eller så får jag ligga med någon jag inte har legat med, men se till att ligga med honom flera gånger... hihi. Som det ser ut just nu, så kommer jag nog inte att ligga med någon överhuvudtaget. Det känns inte som om jag bara kommer att ligga med någon helt plötsligt och jag känner mig rätt så kräsen med vem jag skulle kunna tänka mig att ligga med. Jag känner mig tänd på karlar jag aldrig har varit tänd på förut, men jag vet inte om jag skulle gå så långt att jag skulle ligga med någon av dom.

 

Over and out...

 

För ett tag sen läste jag en artikel om att kvinnor tycker att det är sexigt när deras karl hjälper till med hushållsarbetet. Jag tycker inte att det är speciellt rockigt att städa, men jag tycker om att ha snyggt och rent runt omkring mig. Ibland önskar jag att älskade att städa och hade väldigt rent hemma, men det ser helt okej ut hemma hos mig. Jag försöker att dammsuga en gång i veckan och försöker att hålla snyggt och rent i köket & badrummet. Städar lite allt eftersom jag smutsar ner. Men det är väldigt dammigt i bokhyllor och så just nu, har inte engagerat mig i att damma på ett tag. Hur som helst så har jag säkerligen betydligt renare och mer städat än en del andra människor.

 

Det jag egentligen ska komma till är eftersom jag inte är så förtjust i att städa, så har jag tänkt en del på att det skulle vara trevligt om en snygg & sexig karl skulle gå runt halvnaken här hemma hos mig & städa. Det skulle vara riktigt jävla nice... =) Samtidigt som jag får städat och fint, så har jag något trevligt att titta på... hehe. Men jag tror att det är få karlar som skulle ställa upp att städa gratis och halvnakna hemma hos mig. Det är ju bara önsketänkande. Fast i dagens läge så skulle vi ju kunna skippa städande och göra annat istället... hehe. Det skulle ju inte vara så dumt det heller... =P

 

Over and out...

 

Idag är bara en sån dag som jag känner att livet tar emot. Eftersom jag inte får den sömn som jag skulle behöva, så känns det som det blir för mycket vissa dagar. Jag känner att jag är väldigt lättirriterad och orkar inte med Didriks alla upptåg. Jag känner mig som världens sämsta förälder vissa dagar eftersom jag en del dagar inte har ork och energi att sysselsätta Didrik och vara ute med honom. Men han har verkligen inga problem med att sysselsätta sig själv, han hittar på en massa nya hyss hela tiden. Dessutom kan han leka med sina bilar i flera timmar.

 

Det som känns väldigt jobbigt vissa stunder är att jag inte kan ha Didrik och Eddie i samma rum några längre stunder speciellt inte när jag är själv med dom. Eftersom jag är själv med dom nästan hela tiden, så får jag ha dom i olika rum. Jag är rädd för att Didrik ska slå ihjäl Eddie annars och jag vill inte förlora ett barn till. Didrik tycker om Eddie och är jättesnäll mot honom ibland och klappar snällt på hans huvud och kramar honom försiktigt. Men sen så blir Didrik för exalterad och blir väldigt hårdhänt och lägger sig på Eddie eller slår honom eller ryker i hans armar & ben. Didrik är inte så snäll mot mig alla gånger heller; han ryker mitt hår, slår mig, nyper, bits & kastar saker på mig. Han är för liten att förstå att det gör ont när han gör som han gör och jag är ju mer tålig än vad Eddie är. Jag tar det säkra före det osäkra och håller dom ifrån varandra. Jag vill inte att Didrik ska bryta en arm eller ben på Eddie eller något ännu värre.

 

Det värsta är när både vill ha uppmärksamhet samtidigt och jag inte kan ha dom i samma rum. Så har det varit större delen av kvällen. Didrik ville inte gå och lägga sig samtidigt som Eddie skriker efter uppmärksamhet. Det är inte det lättaste att vara ensamstående förälder till 2 barn under 2 år, men det går bra för det mesta. Men jag har inte samma energi och ork som dom som har en pappa till sina barn som hjälper till att ta hand om barnen. Pappan till mina barn har inte sett Didrik på 5 månader och har aldrig träffat Eddie.

 

Ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om folk skulle tycka att jag är dålig förälder för att jag inte går ut med mina barn så fort det är fint väder. Jag har inte orken och energin, jag ställer inte så höga krav på mig själv just nu. Det kommer att bli bättre när Eddie börjar sova hela nätterna, så jag också får sova ordentligt.

 

Jag skulle vilja ha ork och energi till så mycket, men då måste jag få ordentligt med sömn. Jag har mer ork och energi vissa dagar, men dom är få räknade just nu. Jag känner mig trött för det mesta. Jag försöker tänka positivt och jag vet att det kommer att bli bättre. Det kommer kanske ta ett par månader till innan det börjar vända.

 

Over and out...

 

 

 

Jag känner mig så rastlös just nu plus att jag känner värsta nervositeten och oron i kroppen. Det lustiga är att jag vet inte att jag har något att vara nervös eller orolig över. Jag ska inte göra något speciellt den närmsta tiden och det kommer nog inte hända något som jag borde vara nervös eller orolig över. Det kanske bara är rastlösheten i min kropp som får mig att känna mig som jag gör när jag är nervös eller orolig. För just nu känner jag mig extremt rastlös och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag har ju en hel del saker jag skulle kunna göra, men har inte någon lust att städa eller annat nödvändigt som är jävligt tråkigt.... haha.

 

När Didrik vaknar från sin middagsvila, så är jag nog inte så rastlös längre. Då får jag hålla koll på honom, så han inte river hela lägenheten. Det är tur att han är söt för han är väldigt jobbig emellanåt. Han ska röra allt som han inte får röra.

 

Over and out... <3

 

Jag är lite galen & sjuk ibland eller i alla fall i mitt huvud. Jag har haft så mycket konstiga tankar, funderingar och idéer på senare tid. Får väl se hur det blir med allt som snurrar runt i mitt huvud. En del saker ska man kanske bara köra på och misslyckas man så är det bara att försöka med något annat. En del andra grejer är ju bara typ som ett skämt i mitt huvud.

 

En grej som absolut inte är på allvar är att jag har tänkt på att gifta mig med mig själv. För jag älskar faktiskt mig själv även om ingen annan gör det. Men med tanke på att jag inte har tänkt att gifta mig någonsin hur kär jag än skulle vara, så kommer jag inte ens att gifta mig med mig själv. Jag har ju också haft funderingar på att hitta en rik karl att gifta mig med, men pengar gör en inte lycklig. Jag är lycklig utan att ha en massa pengar, jag har så jag klarar mig och det är viktigast för mig att kunna vara ekonomiskt självständig. Jag behöver ingen karl som försörjer mig, jag klarar mig bra ändå. Dessutom senaste karl var ju fattig som en kyrkråtta, i det förhållande så var det ju jag som hade mest pengar. Det var ju jag som betalade det mesta, han hade ju sällan några pengar. Hur som helst så funderar jag på om man blir osams med sig själv, hur fan skiljer man sig från sig själv?!? Det går ju liksom inte... haha.

 

Jag har nog får mycket tid och för lite sysselsättning just nu. För jag har så mycket som snurrar runt i mitt lilla huvud.

 

Over and out...

 

Jag känner att det som är viktigt först och främst när det gäller att starta en relation med någon är att det finns attraktion och att det klickar. Finns inte det för femöre då är det ju ingen idé att ens dejta och se vart det leder. Men jag menar inte att man ska bli tillsammans med någon bara för att man tycker att personen är snygg. Jag menar att man måste känna sig attraherad av en personen och det betyder inte att personen är snygg. En person som är jättesnygg kan vara världens tråkigaste person, medan en person som ser mer alldaglig ut kan vara jättecharmig och rolig. Då blir personen som har ett mer alldagligt utseende mer attraktiv än den som är jävligt snygg.

 

Jag bryr mig inte så mycket om utseendet mer än att det ska finnas något som attraherar mig och gör att jag gillar personen i fråga. Jag tycker att det är skitsvårt att hitta någon som jag gillar som gillar mig tillbaka. Antingen så gillar jag en karl som inte gillar mig eller så är det en karl som gillar mig men som jag inte gillar tillbaka. Det är sällan ömsesidiga känslor. Hur som helst så har ju alla olika smak när det gäller utseende också. Jag tyckte A var snygg och sexig, men ingen av mina närmsta tjejkompisar tyckte att han var snygg. Så jag har ju inte riktigt samma smak som mina vänner. Skönhet är ju i betraktarens ögon. Jag tycker att skägg är jävligt osexigt, medan många kvinnor tycker att det är sexigt. Jag tycker att lagom hårigt bröst är sexigt medan en del andra tycker det är sexigare utan hår. Det är ju så olika vad man tycker är attraktivt.

 

Det är mer attraktivt med en karl som ser okej ut som är roligt & charmig än en jättesnygg karl som är skittråkig. Så jag får ta och hitta en karl som kan charma mig och får mig att skratta, har glimten i ögat och ser snygg ut i mina ögon. Sen är det ju bra om han har jobb, körkort, inga skulder, inga missbruksproblem, tycker om katter & barn, har samma intressen som mig, bor någorlunda i närheten, ärlig, trogen, mellan 20-45 och det absolut viktigaste tycker om mig (& jag honom). =P

 

Det märks väl om och när jag hittar någon som jag tycker om och vill slösa tid på. Time will tell the tale...

 

Jag hade funderingar på att festa på lördag. Men som jag känner just nu, så kommer jag nog bara att vara hemma och glo på Eurovision Song Contest finalen istället. Jag känner mig tråkig som bara känner för att vara hemma och mysa. Jag kommer ha barnvakt hur som helst lördag-söndag för jag kommer inte ihåg när jag sov en hel natt senast. När jag var gravid så var jag uppe flera gånger under natten för att kissa eller för att jag hade ont & inte kunde sova. När jag var på USÖ, så blev jag väckt flera gånger under natten för olika kontroller. Och nu så väcker Eddie mig flera gånger under natten för att han är hungrig. Så jag behöver få sova ut en hel natt utan att bli väckt av Eddie.

 

Än så länge så vet jag inte till 100% vad jag kommer att göra på lördag. Eftersom jag har barnvakt, så kanske jag drar ut och festar ändå. Men som jag känner just nu, så kommer jag bara att vara hemma och glo på ESC. Men som sagt det kan ju ändra sig när helgen närmar sig, jag kanske känner mig sugen på att dra ut och träffa folk då. Eftersom jag drack lite i lördags, så känner jag mig inte så sugen på att dricka yttligare en helg till. Men jag kanske ändrar mig om någon får för sig att dra med mig ut på något. Det märks hur det blir då.

 

Over and out...