Jag tycker att folk av det manliga könet är jävligt lustiga. Ena stunden kan dom verka intresserad, nästa stund undrar dom varför jag hör av mig. Andra blir intresserade av mig fast att dom knappt känner mig och jag vet inte vad jag känner. Andra är liksom been there done that and I'm not going back. Jag har en del starka åsikter ibland och en av dom är att har man gjort slut så är förhållandet slut. Jag förstår mig inte på folk som håller på och velar fram och tillbaka. Antingen är man tillsammans eller så är man det inte. Bestäm er! Det är en sak om det gått flera år sen man var tillsammans och blir tillsammans igen, då har det ju hänt en del grejer. Men går det bara ett par dag eller veckor, så har ju knappast saker och ting förändras. Funkar det inte första gången så funkar det antagligen inte den andra eller tredje gången heller.

Jag trivs jävligt bra med att vara singel och letar inte direkt efter nån. Men skulle jag träffa nån som gillar mig och jag gillar honom så är det bara ett plus i kanten. Men jag tänker inte flytta ihop med någon, jag trivs jävligt bra med att bo själv. Det kommer dröja ett bra tag innan jag får för mig att bo ihop med någon, jag trivs nog bättre med att vara särbo.





Puss puss...

Fy faaan va jag är dålig på att blogga, jag glömmer ju bort att gå in och skriva nåt. Jag skulle vilja vara mer aktiv i mitt bloggande, skriva nån rad varje dag eller åtminstone ett par gånger i veckan. Men men tid och ork räcker inte till.

Det har varit så jobbigt på jobbet under det senaste halvåret eller nåt sånt. Det är stressigt och ansträngande & på grund av detta skapas väldigt många irritationsmoment. Jag känner att jag nästan jämt är irriterad, sur, arg och i upplösningstillstånd när jag är på jobbet nu för tiden. Det känns som om dom flesta av mina arbetskamrater är i upplösningstillstånd. Många av dom verkar ha gett upp, bryr sig inte om att engagera sig eller helt enkelt inte orkar engagera sig. Det är ingen som har nån ork längre och då blir det lätt att man ger upp & inte bryr sig om nåt. Jag känner också att jag inte orkar engagera mig för man blir så slut av att jobba i motvind hela tiden.

Jag mådde toppen och trivdes jättebra på mitt jobb när jag började för 1 1/2 år sen, men det mesta har bara blivit till det sämre under det senaste året. Det handlar oftast mer om att spara pengar än att dom gamla vi tar hand om ska ha det bra. Det känns inte som om man gör ett bra jobb, när man själv inte mår bra. Jag kan bara säga en sak, dom kommer att köra slut på personalen helt och hållet snart. Så dom där pengarna dom tror att dom sparar kommer gå åt till att sätta in vikarier när all personal är sjukskriven. Kommunen tänker inte längre än vad näsan räcker.

Jag känner att jag och mina arbetskamrater behöver stötta och vara där för varandra. Det behöver vi... =) För även om ingen annan säger det så är vi toppen... =)

Over and out...