Jag har varit med om väldigt mycket dom senaste månaderna. De flesta skulle nog ha svårt att hantera allt det som jag har varit med om. Många skulle nog må väldigt dåligt och gå under. Jag är nog en väldigt stark person, starkare än jag någonsin trodde att jag var. Det är helt otroligt att jag mår så pass bra som jag gör efter allting. Jag mår väldigt bra och känner att saker & ting kan bara bli bättre efter allt som varit. Jag ser ljust på framtiden. Jag känner mig oftast glad och lycklig även fast jag har vissa stunder som jag blir ledsen och känner mig lite deppig.

 

Allt det jobbiga och tuffa började i december förra året. Då lämnade A mig & våran son på ca 1år när jag var gravid i 5e månaden med tvillingar. Det har gått över 4 månader sen dess och han har fortfarande inte dykt upp. Han har inte gjort slut eller ens brytt sig om att komma & hämta sina grejer som han har hemma hos mig. Han skulle bara skjutsa hem en kompis sen skulle han komma till mig & jag har fortfarande inte sett röken av honom. Vi var särbos sen ett tag tillbaka på grund av att han är som han är. Han skaffade lägenheten han bodde i impulsivt och slutade betala av på sina skulder. Så det funkande inte så bra att bo ihop när han inte hjälpte till att betala något hemma hos mig eller brydde sig om att försöka att bli skuldfri utan istället stod & betalade för en lägenhet han inte bodde i. Så han fick allt bo där istället. Våran relation har varit lite upp och ner på grund av att A har väldigt många problem som han borde ta itu med. Men vi har haft många bra stunder tillsammans också, annars hade jag inte varit ihop med honom i flera år.

 

 

29e februari i år åkte jag in akut till USÖ för att jag fick väldigt ont i magen. Det blev akutsnitt eftersom dom inte hittade hjärtljudet på ena tvillingen. Det är bara en av tvillingarna som lever. Jag blev väldigt sjuk efter förlossningen. Jag fick akut njursvikt och gick på dialys & aferes. Jag låg inne på USÖ i 2 veckor. Jag mår bra nu, men jag var väldigt sjuk & det var jävligt jobbigt. Många jobbiga behandlingar, undersökningar, operationer etc. Jag var med om en hel del under dom där 2 veckorna på sjukhuset. Jag förlorade ett barn, var väldigt sjuk och pappan till mina barn hörde inte ens av sig. Jag försökte ringa och han svarade inte. Så jag skickade sms om att jag var på sjukhus, inget svar. Då skickade jag någon dag senare att en av tvillingarna inte överlevde och att jag var väldigt sjuk, fortfarande inget svar. Han har hört av sig sen dess, men han har inte frågat hur jag eller våra barn mår. Han har ju inte ens träffat sitt yngsta barn än. Dessutom fick jag veta när jag var på USÖ att han hade börjat träffa någon annan. Så det kändes lite jobbigt att han tyckte det var viktigare att knulla än att träffa sina barn eller bry sig om att jag låg på sjukhuset & att en av tvillingarna hade dött.

 

Även fast A egentligen inte har gjort slut med mig och jag inte har gjort slut med honom, så anser jag att jag är singel. Jag har varit singel sen den dagen han gick ut ur dörren och aldrig kom tillbaka. Vissa stunder saknar jag honom väldigt mycket och jag älskar fortfarande honom. Men jag vill inte ha tillbaka honom. Det funkar inte att vara tillsammans med någon jag inte litar på. Han har mycket som han behöver ta itu med innan han kan vara i en seriös relation. Han måste lära sig att det går inte att fly från allt eller stoppa huvudet i sanden. Saker och ting blir inte bättre för att man blundar för det. Han får träffa sina barn när han vill. Jag kommer aldrig hindra honom från att träffa sina pojkar. Jag uppmuntrar honom till att träffa dom, men än så länge verkar han inte vara så intresserad av att ha kontakt med dom. Det är synd att han inte bryr sig om att träffa sina barn. Jag begär inte att han ska ta hand om dom något, men han kunde ju åtminstone komma hit & träffa dom. Det är inte så svårt och besvärlig att träffa sina barn ett par timmar någon gång ibland.

 

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag vet att det bara kan bli bättre nu. Förhoppningsvis hittar jag någon såsmåningom som är mer pålitlig än mitt ex. Time will tell the tale...