Just one of those days...

Idag är bara en sån dag som jag känner att livet tar emot. Eftersom jag inte får den sömn som jag skulle behöva, så känns det som det blir för mycket vissa dagar. Jag känner att jag är väldigt lättirriterad och orkar inte med Didriks alla upptåg. Jag känner mig som världens sämsta förälder vissa dagar eftersom jag en del dagar inte har ork och energi att sysselsätta Didrik och vara ute med honom. Men han har verkligen inga problem med att sysselsätta sig själv, han hittar på en massa nya hyss hela tiden. Dessutom kan han leka med sina bilar i flera timmar.
 
Det som känns väldigt jobbigt vissa stunder är att jag inte kan ha Didrik och Eddie i samma rum några längre stunder speciellt inte när jag är själv med dom. Eftersom jag är själv med dom nästan hela tiden, så får jag ha dom i olika rum. Jag är rädd för att Didrik ska slå ihjäl Eddie annars och jag vill inte förlora ett barn till. Didrik tycker om Eddie och är jättesnäll mot honom ibland och klappar snällt på hans huvud och kramar honom försiktigt. Men sen så blir Didrik för exalterad och blir väldigt hårdhänt och lägger sig på Eddie eller slår honom eller ryker i hans armar & ben. Didrik är inte så snäll mot mig alla gånger heller; han ryker mitt hår, slår mig, nyper, bits & kastar saker på mig. Han är för liten att förstå att det gör ont när han gör som han gör och jag är ju mer tålig än vad Eddie är. Jag tar det säkra före det osäkra och håller dom ifrån varandra. Jag vill inte att Didrik ska bryta en arm eller ben på Eddie eller något ännu värre.
 
Det värsta är när både vill ha uppmärksamhet samtidigt och jag inte kan ha dom i samma rum. Så har det varit större delen av kvällen. Didrik ville inte gå och lägga sig samtidigt som Eddie skriker efter uppmärksamhet. Det är inte det lättaste att vara ensamstående förälder till 2 barn under 2 år, men det går bra för det mesta. Men jag har inte samma energi och ork som dom som har en pappa till sina barn som hjälper till att ta hand om barnen. Pappan till mina barn har inte sett Didrik på 5 månader och har aldrig träffat Eddie.
 
Ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om folk skulle tycka att jag är dålig förälder för att jag inte går ut med mina barn så fort det är fint väder. Jag har inte orken och energin, jag ställer inte så höga krav på mig själv just nu. Det kommer att bli bättre när Eddie börjar sova hela nätterna, så jag också får sova ordentligt.
 
Jag skulle vilja ha ork och energi till så mycket, men då måste jag få ordentligt med sömn. Jag har mer ork och energi vissa dagar, men dom är få räknade just nu. Jag känner mig trött för det mesta. Jag försöker tänka positivt och jag vet att det kommer att bli bättre. Det kommer kanske ta ett par månader till innan det börjar vända.
 
Over and out...
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0