Jag hade funderingar på att festa på lördag. Men som jag känner just nu, så kommer jag nog bara att vara hemma och glo på Eurovision Song Contest finalen istället. Jag känner mig tråkig som bara känner för att vara hemma och mysa. Jag kommer ha barnvakt hur som helst lördag-söndag för jag kommer inte ihåg när jag sov en hel natt senast. När jag var gravid så var jag uppe flera gånger under natten för att kissa eller för att jag hade ont & inte kunde sova. När jag var på USÖ, så blev jag väckt flera gånger under natten för olika kontroller. Och nu så väcker Eddie mig flera gånger under natten för att han är hungrig. Så jag behöver få sova ut en hel natt utan att bli väckt av Eddie.

 

Än så länge så vet jag inte till 100% vad jag kommer att göra på lördag. Eftersom jag har barnvakt, så kanske jag drar ut och festar ändå. Men som jag känner just nu, så kommer jag bara att vara hemma och glo på ESC. Men som sagt det kan ju ändra sig när helgen närmar sig, jag kanske känner mig sugen på att dra ut och träffa folk då. Eftersom jag drack lite i lördags, så känner jag mig inte så sugen på att dricka yttligare en helg till. Men jag kanske ändrar mig om någon får för sig att dra med mig ut på något. Det märks hur det blir då.

 

Over and out...

 

Jag har varit med om väldigt mycket dom senaste månaderna. De flesta skulle nog ha svårt att hantera allt det som jag har varit med om. Många skulle nog må väldigt dåligt och gå under. Jag är nog en väldigt stark person, starkare än jag någonsin trodde att jag var. Det är helt otroligt att jag mår så pass bra som jag gör efter allting. Jag mår väldigt bra och känner att saker & ting kan bara bli bättre efter allt som varit. Jag ser ljust på framtiden. Jag känner mig oftast glad och lycklig även fast jag har vissa stunder som jag blir ledsen och känner mig lite deppig.

 

Allt det jobbiga och tuffa började i december förra året. Då lämnade A mig & våran son på ca 1år när jag var gravid i 5e månaden med tvillingar. Det har gått över 4 månader sen dess och han har fortfarande inte dykt upp. Han har inte gjort slut eller ens brytt sig om att komma & hämta sina grejer som han har hemma hos mig. Han skulle bara skjutsa hem en kompis sen skulle han komma till mig & jag har fortfarande inte sett röken av honom. Vi var särbos sen ett tag tillbaka på grund av att han är som han är. Han skaffade lägenheten han bodde i impulsivt och slutade betala av på sina skulder. Så det funkande inte så bra att bo ihop när han inte hjälpte till att betala något hemma hos mig eller brydde sig om att försöka att bli skuldfri utan istället stod & betalade för en lägenhet han inte bodde i. Så han fick allt bo där istället. Våran relation har varit lite upp och ner på grund av att A har väldigt många problem som han borde ta itu med. Men vi har haft många bra stunder tillsammans också, annars hade jag inte varit ihop med honom i flera år.

 

 

29e februari i år åkte jag in akut till USÖ för att jag fick väldigt ont i magen. Det blev akutsnitt eftersom dom inte hittade hjärtljudet på ena tvillingen. Det är bara en av tvillingarna som lever. Jag blev väldigt sjuk efter förlossningen. Jag fick akut njursvikt och gick på dialys & aferes. Jag låg inne på USÖ i 2 veckor. Jag mår bra nu, men jag var väldigt sjuk & det var jävligt jobbigt. Många jobbiga behandlingar, undersökningar, operationer etc. Jag var med om en hel del under dom där 2 veckorna på sjukhuset. Jag förlorade ett barn, var väldigt sjuk och pappan till mina barn hörde inte ens av sig. Jag försökte ringa och han svarade inte. Så jag skickade sms om att jag var på sjukhus, inget svar. Då skickade jag någon dag senare att en av tvillingarna inte överlevde och att jag var väldigt sjuk, fortfarande inget svar. Han har hört av sig sen dess, men han har inte frågat hur jag eller våra barn mår. Han har ju inte ens träffat sitt yngsta barn än. Dessutom fick jag veta när jag var på USÖ att han hade börjat träffa någon annan. Så det kändes lite jobbigt att han tyckte det var viktigare att knulla än att träffa sina barn eller bry sig om att jag låg på sjukhuset & att en av tvillingarna hade dött.

 

Även fast A egentligen inte har gjort slut med mig och jag inte har gjort slut med honom, så anser jag att jag är singel. Jag har varit singel sen den dagen han gick ut ur dörren och aldrig kom tillbaka. Vissa stunder saknar jag honom väldigt mycket och jag älskar fortfarande honom. Men jag vill inte ha tillbaka honom. Det funkar inte att vara tillsammans med någon jag inte litar på. Han har mycket som han behöver ta itu med innan han kan vara i en seriös relation. Han måste lära sig att det går inte att fly från allt eller stoppa huvudet i sanden. Saker och ting blir inte bättre för att man blundar för det. Han får träffa sina barn när han vill. Jag kommer aldrig hindra honom från att träffa sina pojkar. Jag uppmuntrar honom till att träffa dom, men än så länge verkar han inte vara så intresserad av att ha kontakt med dom. Det är synd att han inte bryr sig om att träffa sina barn. Jag begär inte att han ska ta hand om dom något, men han kunde ju åtminstone komma hit & träffa dom. Det är inte så svårt och besvärlig att träffa sina barn ett par timmar någon gång ibland.

 

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag vet att det bara kan bli bättre nu. Förhoppningsvis hittar jag någon såsmåningom som är mer pålitlig än mitt ex. Time will tell the tale...

 

Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om vad folk tycker och tänker om mig. Jag har aldrig riktigt brytt mig om folk pratar om mig, det betyder ju bara att jag är en intressant person. Om folk tycker det är kul att prata om mig så får dom göra det. Om folk inte gillar mig, så är det deras problem och inte mitt. Jaq kan inte tvinga någon att tycka om mig och tycker dom inte om mig vill jag inte ha dom i mitt liv i alla fall. Livet är för kort för att oroa sig vad folk ska tycka och tänka om en. Det är bara att gör det man känner för, klä sig i det man själv tycker är snygg, bara njuta av livet utan att bry sig om småsaker som att folk tycker & tänker en massa saker om ens livsstil, klädstil, kropp etc.

Mitt nyårslöfte för i år var att jag inte skulle kolla Facebook mer än 1-2 gånger per dag. Jag har blivit en riktig Facebook missbrukare och kollar FB så fort som jag kan göra det. Jag har inte lyckats med mitt nyårslöfte, jag kollar FB väldigt ofta. Men jag ska försöka att bättra mig och inte kolla lika ofta. Det händer ändå ingenting när jag kollar var 5e minut när jag har tråkigt. Det är bättre att kolla bara någon enstaka gång per dag, det räcker egentligen. Jag försöker att inte kolla så mycket när Didrik är hemma & är vaken, men det blir några gånger även när han är vaken tyvärr. Men jag sitter inte med telefonen när vi är ute och leker. Då håller jag koll på honom så han inte skadar sig eller stoppar en massa konstigt i munnen. Här inne är det mer barnsäkert, finns inte så mycket framme på grund av honom. Jag har ingen lust att städa upp mer än nödvändigt. Ju mindre saker det finns att kasta i golvet desto bättre. Han får kasta omkring med sina leksaker.

 

Jag måste hur som helst skärpa mig och kolla Facebook mer sällan. Det känns så onödigt att kolla FB 20 gånger per dag eller hur många gånger jag nu kollar.

 

Over and out...

 

 

Jag har dom senaste åren börjat tycka att det är jävligt sexigt med hårigt bröst på män. Jag har speciellt på senare tid börjat tycka att det är det absolut sexigaste på män. Det är så manligt och het med hårig bringa. Men dom ska inte vara håriga som en björn, det ska vara lagom mycket hår. Det är inte sexig med extremt mycket hår eller hår på ryggen.

 

Jag har börjat tänka väldigt mycket på sex i allmänhet under senare tid. Jag har nog sexbrist... haha. Jag har inte haft sex på ett halvår eller nåt sånt. Men under graviditeten var jag inte intresserad av det för jag hade så jävla ont & kände mig mest bara klumpig & fet. Det är nu när jag inte är gravid längre och känner mig piggare & fräschare som jag börjar känna att jag vill ha sex igen. Men jag har ju ingen att ha sex med, så det blir inte att ha sex på ett tag. Men men jag överlever ett tag till... tror jag... haha.

 

Over and out...

 

Nu har jag gått ner 13kg sen min son föddes. Nu har jag "bara" 8-12kg kvar får att nå mitt mål att väga mellan 58-62kg. Dessutom är jag snart under 70kg igen, det känns jävligt gött... =) Jag går ner sakta, men säkert. Snart är jag lika smal som innan graviditet... =)

 

Jag kollade nyss på hur många besökare min blogg hade igår efter mitt inlägg. Jag hade tydligen 124 unika besökare igår. Jag har aldrig haft så många besökare på min blogg förut. Men men jag försöker inte ragga så många besökare heller eftersom jag inte är så aktiv i min blogg. Jag skriver i min blogg när jag känner för det och när jag tycker att det är kul att skriva något. Oftast skriver jag när det är något jag vill dela med mig av som åsikter eller min viktresa efter min graviditet. Det är kul att folk går in och läser när jag har skrivit något, dom få gånger jag faktiskt har skrivit något i bloggen.

 

Idag ska jag iväg och simma. Jag och mamma försöker att åka iväg 1 gång i veckan och simma. Men vi har inte varit iväg på 3 veckor nu, men ikväll blir det dags igen. Jag tycker att det är skönt att simma. Jag skulle aldrig kunna börja gå på gym, för det är inte min grej och jag tycker att det är tråkigt. Jag tycker bättre om att simma, åka skridskor, åka pulka, gå på promenad, dansa etc. Det finns så många andra sätt att röra på sig och bränna kalorier än att gå på gym. Många andra grejer som jag tycker är betydligt roligare... =)

 

 

Inspiration till min viktminskning, så här smal vill jag bli igen. Jag kommer nog att ha lyckas att gått ner under detta år. Jag har ju lyckats att gå ner över 20 kg förr, så jag tycker inte att det är några större problem att gå ner i vikt igen.

 

 

 

 

 

Jag är så trött på att folk kör som jävla dårar ute på vägarna. Det är inte konstigt att det händer så mycket olyckor när det är halt ute. Folk kör fortare än hastigheten på vägarna när det inte är dåligt väglag och dom sänker inte hastigheten när det är halt ute. Jag blir så irriterat på att folk inte kan köra dom hastigheter som är på vägarna, är jag denna enda som kör lagligt??? Jag får alltid bilar bakom mig som kör som jävla dårar och inte kan hålla avstånd. Jag vill inte behöva känna mig som en stoppkloss när jag kör hastigheten som är på vägen eller sänker farten när det är dåligt väglag. Det är ju jag som kör som man ska köra, det är inte jag som riskerar livet på folk. Om det är 70 på vägen, så är det meningen att man ska köra max 70. Men det verkar folk ha missat totalt, dom tror att det är 90-100 på dom vägarna i vanliga fall och ev 70 vid dåligt väglag. Jag kör 70 på 70 väg och sänker ner till 30-60 beroende på väglag och hur pass jag ser vägen om det är t.ex. snöstorm. Jag vill inte behöva känna mig som en bov eller stoppkloss när det är jag som är den lagliga. Men dom flesta andra i trafiken kör tyvärr inte lagligt och tycker att jag är en snigel på vägen. Jag är så förbannad på det, KÖR LAGLIGT FÖR FAAAN!!! Jag får i alla fall inte böter, blir av med körkortet eller orsaker olyckor på grund av hastigheten. Det är alla andra som lyckas med det... haha. Jag tycker inte ett dugg synd om att folk får fortkörningsböter eller blir av med körkortet, dom får skylla sig själva.

 

Over and out...

 

Jag är inte speciellt aktiv med att skriva i bloggen. Men det hade jag inga direkta planer på att vara heller. Jag skriver helt enkelt när jag känner för att skriva.

 

Sen slutet av oktober så har jag gått ner ca 5 kg, så det går verkligen åt rätt håll just nu. Jag vill ha gått ner 14 kg till eller mer innan Juli. Jag tror att jag kommer att lyckas, jag känner mig taggad till tusen. Bara jag ser till att äta mindre kalorier än vad jag gör av med, så kommer jag att gå ner dessa kilon.

 

Over and out...

 

 

Igår fyllde jag år, men jag har än så länge inte fått så mycket presenter. Jag har fått ett däck, men men jag behövde ju ett däck till min bil så det var ju en bra present. Jag brukar inte få så mycket presenter eller julklappar överhuvudtaget längre, men det kan ju bero på att jag är vuxen och att vi inte ger varandra så mycket presenter längre.

 

 

Jag tycker att barn i dagens läge inte får lära sig att hantera pengar och förstår värdet av pengar & att pengar inte växer på träd. Det verkar som det är väldigt få barn i dagsläget som får lära sig att man måste jobba för att få pengar och spara för att ha råd att köpa dyrare saker. Många föräldrar lär inte sina barn att man måste spara för att ha råd med vissa saker, så barnen tror att dom kan få allt dom vill ha på en gång.

 

Många barn i dagens läge är bortskämda och otacksamma. Deras föräldrar curlar med dom till förbannelse. Gör allt åt dom och dom får allt dom pekar på utan att röra ett finger. Jag undrar verkligen vart världen är på väg när vi lär våra barn att vara lata människor som ska få allt serverat utan att behöva göra någonting.

 

Nu under jultider, så är det många familjer som skuldsätter sig upp över öronen för att kunna ge sina barn det dom vill ha i julklapp. Istället för att lära barnen att dom inte kan få allt dom vill ha för deras föräldrar har inte råd med det. Eller ge dom pengar istället och säga att dom får spara ihop till dom dyra sakerna dom vill ha.

 

Jag vet att jag kommer aldrig att ha ekonomi för att spendera flera tusen på julklappar åt min son. Och jag tänker aldrig spendera mer pengar än vad jag har råd att spendera heller. Jag kommer att lära honom att vill han ha något dyrare i julklapp, så kan han önska sig pengar i julklapp och spara ihop till det han vill ha. Jag tänker inte skuldsätta mig för att ge honom allt han vill ha. Jag kommer lära honom att man inte ska leva över sina tillgånger, man måste jobba för att kunna få pengar och spara till det man vill ha.

 

Det är inte konstigt att många har massa skulder i dagsläget. Dom har aldrig lärt sig att man måste spara, dom vill ha allt på en gång. Dom vill inte vänta på saker. Det är inte heller konstigt att det är många ungdomar som inte vill jobba, dom har aldrig behövt röra ett finger hemma. Jag tycker det är skrämmande när ungdomar i 18-22 års åldern inte vet hur man kokar gröt, bäddar, städar eller sådana saker. Det beror ju på att deras föräldrar aldrig har lärt dom att hjälpa till hemma, deras föräldrar har gjort allting åt dom. Jag tänker inte springa omkring och plocka upp efter min son när han är tillräckligt gammal för att göra det själv. Han får allt börja hjälpa till hemma när han kan göra det. Jag tänker inte hjälpa honom att städa, laga mat, tvätta etc när han har flyttat hemifrån som en del andra föräldrar gör för att deras barn aldrig har lärt sig att ta hand om sig själva. Min son ska bli självständig och kunna sköta ett hem på egen hand. Dessutom ska han vilja jobba och tjäna pengar.

 

 

Over and out...

I och med detta inlägg kommer säkert folk att tro att jag är rasist och röstade på SD i valet, men jag är varken rasist eller röstade på SD. Men jag är trött på att en del av svenska folket letar efter rasism i allting nu för tiden. Barnen får inte vara pepparkaksgubbar i Luciatåget, vi får inte sjunga våran nationalsång på nationaldagen, vi får inte ens fira våran nationaldag för då är vi rasister, Pippi ska censureras, kakor med ansikten är rasistiskt etc etc etc.

 

Vad är det för rasistiskt med pepparkakor? Eller med kakor med ansikten? Vad har det med rasism att göra mer än att kakorna är bruna/svarta? Ska alla kakor vara vita nu för tiden eller? Skulle inte det klassas som ännu mera rasistiskt att enbart göra vita kakor? Jag tycker det är sjukt att folk ser rasism i en massa kakor, det känns som om folk letar efter saker som kan vara rasistiskt i dagsläget.

 

 

Jag tycker det är sjukt att vissa inte vill att vi ska sjunga nationalsången och fira våran nationaldag. Om vi flyttade till ett annat land inte skulle dom sluta fira sin nationaldag för att vi inte är från deras land från början. Varför kan vi inte vara mer som Norrmän och vara stolta över vårat land & fira det lika stort som dom gör? Nä, här ska vi behöva skämmas för att vi älskar vårat land och vill fira det med festligheter. På nationaldagen några år sen åkte jag och några kompisar runt i min brors volvo med stor Sverigeflagga på taket och spelade nationalsången & viftade med Sverige-flaggor. Vi var inne på en lokal pizzeria och gav dom några små Sverige-flaggor & dom tyckte bara att det var kul att vi firade nationaldagen. Dom var inte av svenskt ursprung och dom tyckte som sagt att det var kul och såg inget rasistiskt i det. Medan det var en tant av svenskt ursprung som gjorde tecken till oss om att vi var dumma i huvudet när vi åkte förbi henne. Så jag tror det är mest svenskar som är emot att vi ska fira nationaldagen och det är väldigt irriterande. Jag vill kunna fira våran nationaldag utan att folk ska tycka att jag är rasist, men det kommer väl aldrig att hända med tanke på att många svenskar ser rasism i allt... suck.

 

 

Jag har verkligen börjat tröttna på att det sitter folk och tigger utanför varenda affär nu för tiden. Jag förstår inte varför dom ens sitter där, det kan ju inte vara lönsamt. Dom flesta jag känner skulle inte ge några pengar till dom för det uppmuntrar ju dom att fortsätta att sitta där & tigga. Jag tycker att det är en sak om man är i Stockholm och det är en uteliggare som sitter & tigger. Man ser att han/hon är smutsig, mager och har trasiga kläder. Personen har inget hem och inga pengar. Men det är störande med dessa uteliggare som sitter utanför affärer på mindre orter i rena & fräscha kläder, runda om kinderna & med nya mobiltelefoner. Man ser ju att dom har pengar så dom klarar att ta hand om sig eftersom dom har råd att köpa kläder, mobiltelefon & mat.

 

Jag tror att dom flesta av dom som tigger på mindre orter har någonstans att bo och har råd att äta. Dom försöker bara dryga ut kassan lite eller nåt. Men dom kan ju som sagt knappast tjäna så mycket på det hela, jag tror inte att det är så många som ger dom några pengar. Dom flesta blir nog mest bara irriterade på dom.

 

Folk som blir upprörda över att jag skriver detta och tycker att jag ska tycka synd om dom för att dom är fattiga etc. Ni kan ju göra nånting så dom får in pengar på annat sätt än att tigga eller så kan ni ju försörja dom eller nåt. Jag tror inte att dom flesta som tigger är speciellt fattiga för tiggeriet kan knappast vara speciellt lönsamt. Det är nog mest bara tidsfördriv i brist på jobb eller sysselsättning.

 

Skriv under att förbjuda tiggeri:

http://www.namninsamling.com/site/sign.asp?id=4771

 

Over and out...

Börja samla poäng på gratisbio.se och få gratis presentkort i olika butiker eller gratis biobiljetter. Gå in på gratisbio redan idag!

 

 

Jag gick upp ca 30 kg under min graviditet. Jag gick ner 8 kg efter förlossningen och har gått ner ca 2 kg till. Så jag har cirka 20 kg kvar att gå ner för att väga lika mycket som jag gjorde innan graviditeten. Men jag hade gått upp ca 5 kg innan graviditeten, så jag har ca 25 kg att gå ner allt som allt. Jag var väldigt onyttig både innan och under graviditeten. Jag älskar mat och jag kan inte rå för det. Just nu väger jag ungefär lika mycket som jag gjorde innan jag gick ner i vikt 2009 och jag gick ner dom kilona på ca ett år. Men jag var lite slarvig med maten emellanåt då, så jag har tänkt att försöka gå ner ca 20 kg på ett halvår istället. Jag vägde mig igår och jag väger just nu 82 kg och jag hoppas på att under Juni månad väga under 65 kg.

 

Jag vill vara smalare, så jag kommer i mina kläder igen. Jag tänker inte köpa en massa nya kläder, det har jag inte råd med. Jag ska gå ner i vikt, så jag kommer i dom kläderna jag redan har. Jag har lyckats gå ner nästan 25 kg förr, så jag kan lyckas igen utan några större problem. Det är bara att tänka på vad jag stoppar i munnen och äta nyttigare och mindre med mat. Skippa allt onödigt som godis, chips, läsk, snacks, alkohol, kakor etc.

 

 

Lite inspirationsbilder, jag ska bli lika smal igen... =)

 

Det är sjukt att allt läggs upp på nätet nu för tiden. Jag vet att jag tjatar om det väldigt mycket nu för tiden. Men jag har börjat tänka väldigt mycket på att det är många saker som känns olämpligt som läggs upp på nätet nu för tiden. Jag har börjat reagera på saker som folk lägger upp och jag funderar på vad dom tänker när jag dom lägger upp vissa saker.

 

En sak som jag har reagerat väldigt stark på är att folk lägger upp att människor har dött innan den närmsta familjen ens vet om att personen är död. Jag tycker inte man ska lägga upp något om att en person har dött, RIP, saknar dig etc förens det har gått ett tag efter personen har dött eller jag tycker inte ens att man ska lägga upp något då heller. Men om man känner att man verkligen måste lägga ut att en person är död eller att man saknar personen etc, så kan man ju åtminstone vänta en vecka eller två eller något sådant så att den närmsta familjen och vännerna har fått reda på det först. Jag tycker inte att man ska skriva ut på FB att någon har dött. Jag tycker att man kan ringa eller skicka ett privat meddelande till släkt och vänner till personen & beklaga sorgen istället. Det tycker jag är vettigare. Om någon som står mig väldigt nära skulle dö, så skulle inte jag vilja att folk skriver en massa inlägg på FB om det. Det tycker jag är så okänsligt och jag skulle inte vilja se det när jag går ut på nätet. Men men jag är ju inte som alla andra...

 

Visst jag har skrivit om en persons död förr i min blogg, men jag skulle inte göra det i dagsläget. Jag har inte samma person idag som jag var för flera år sedan.

 

Over and out...

 

Jag har på senare tid verkligen börjat tänka på vad jag skriver och vilka bilder jag lägger upp på nätet. Jag har nyligen blivit mamma, så jag har någon annan att tänka på än mig. Jag personligen känner att jag måste tänka på honom och inte bara på mig själv. Jag känner att det inte är så bra att lägga upp en massa väldigt privat information om mig själv eller lägga upp massa bilder & info om honom på nätet. Jag har förr lagt upp väldigt privat information, men jag har ansvar för en annan människa nu & jag tycker inte det är lämpligt att lägga upp vad som helst. Jag har inte samma behov av uppmärksamhet och bekräftelse nu för tiden som jag hade för några år sen heller. Så jag har inte så stort behov av att visa upp varken mig, mitt liv eller min familj på nätet.

 

Vill folk veta en massa saker om mitt liv och min familj, så är det bara att umgås med mig istället. Jag har inga hemligheter, men jag vill inte längre berätta allt som händer i mitt liv på nätet. Jag tycker att folk nu för tiden skriver ut alldeles för mycket privat information på nätet. Det är en sak när man inte har någon annan att tänka på. Men jag vill inte att det ska stå en massa saker om mig och min son på nätet. Det är upp till honom när han blir äldre om han vill skriva ut saker om sig själv och lägga upp en massa bilder. Men jag tänker inte vara den som utsätter honom för det.

 

Jag har förr lagt upp bilder och info om andra på nätet, men jag har slutat med det. Jag skulle inte vilja att folk la upp en massa saker om mig utan att fråga. Jag är mer försiktig i dagsläget med vad jag publicerar på nätet. Jag har inte varit lika uppmärksamhetskåt som många andra när det gäller graviditet och barn. Många visste inte ens om att jag var gravid eftersom att dom inte hade läst det på Facebook. Jag skrev aldrig ut på FB att jag var gravid, jag la aldrig upp några bilder varken på ultraljud eller gravidmage och jag har inte lagt upp några bilder på min son varken från BB eller senare. Vill folk se min son får dom komma hit eller så kan jag komma till dom. Jag vill inte exponerar honom på nätet när han inte ens kan prata och säga vad han vill. Det är upp till honom när han själv kan säga vad han vill.

 

Jag har ingen smartphone längre och det är väldigt skönt & befriande. Jag lever istället för att sitta & glo på telefonen och uppdaterar FB när jag är iväg någonstans. Jag hade inte kunnat lägga upp några bilder när jag var på BB även om jag hade velat.

 

Folk får tycka vad dom vill om mig och säga att jag lever i stenåldern eller nåt. Men jag har hellre en "vanlig" mobil, att mitt privatliv är privat än att hela tiden vara online på nätet och lägga upp varje liten detalj av mitt liv. Jag känner mig mer säker och tryggare i mig själv, jag behöver inte söka uppmärksamhet och bekräftelse. Jag tycker att det känns bättre att ringa en vän och berätta nyheter i dagsläget än att skriva ut det så alla ser.

 

Over and out...